Land Ho, BABY!!!

Vilken kansla! Kanns som om jag vore maktigare an varldens storsta hav da jag hoppar i vattnet och vadar upp pa denna underbara sandstrand mitt i ingenting!

Seglatsen var ganska pafrestande i borjan da vi hade vindar upp till 55 knop. Vagorna blev sa stora att man fick halla andan da de skoljde over baten. I brojan bannades jag over hur daiju jag ar da jag kom pa iden att segla over varldens storsta hav. Men det ar underligt hur fort man blev van med att hela tiden vara vat, inte ha mojlighet att koka mat och att flyga omkring i sin bunk da man forsoker sova. Men mot slutet blev allt mjukare och vi hade en harlig seglats.
Det var lite ovant att segla med domhar amerikanerna som var vana vid att tavla hart med seglebatar medan jag ar van vid att man drar upp seglen och styra "ditat". Det var strikt att halla exakt kurs och att utnyttja varje vindpust. Spinnaker upp, spinnaker ner, svettigt, trimma spinnaker, springa runt, kolla trimmen och banne dig om du hade spinnakern att kollapsa (gjorde detta ocksa nattetid)! Jag forsokte saga att vi faktist var mitt i Stilla havet och det inte finns en bat att tavla mot pa flera hundra mil. Sa jag larde mig varkligen att respektera tiden da jag fick styra baten da alla andra sov...

Jag ber for skonsamma vindar over atlanten at Malena och pappa. Hoppas de int blir allt for tungt att ata musslor stekta i vitlokssmor. Helvete...:) (www.sailmalena.blogspot.com)

Fastan det kanns skont att ha fotterna pa fast mark vantar jag pa att satta segel igen och uppleva dessa rorande solnedgangar, stjarnklara natter, valdsamma askstormar och allt underbart som naturen har att erbjuda.